När barn och leksaker förekommer i inredningsreportage är det antingen tokbusigt eller pastelligt pyssligt. Och bakom påkostat magasinpapper och välstylade bilder pågår verkligheten. En verklighet där legoklossar förökar sig bland dammtussar och där toalettrullarna bildar fantasifulla skapelser i vardagsrummet. Hur får egentligen barnen plats i inredningsvärlden. Och vad spelar det för roll?
Så inleder Piteå-Tidningen en artikel om att inreda sitt hem med barn. Man påpekar att barn hem som porträtteras i inredningsmagasin och andra inredningssammanhang inte alltid är så verklighetstrogna. Antingen är barnen och hemmen alldeles för städade, eller alldeles för barnsliga och busiga där leksakerna i det sista fallet ofta smälter in perfekt i en glad och varm inredning. Så är sällan verkligheten. Oftast hamnar man snarare där emellan, eller som det uttrycks i artikeln:
Glappet mellan bortstädad elegans där de blinkande, spelande och grälla plastleksakerna göms i en vintage-koffert och ett hem där leken styr det mesta är stort. […]Behöver man antingen städa bort barnen eller låta dem ta över?
Vi tror att svaret handlar om två saker; balansgång och utrymme. För det första gäller det att ha tillräckligt med plats för att tillåta barnen att leka kreativt och ”inreda” delar av hemmet med sina diverse lekar och kreationer samtidigt som man kan ha mer städade delar av lägenheten eller huset. Har man inte det kan det vara dags att ringa en mäklare. Och för det andra gäller det att ha en balansgång mellan att inte neka barnens kreationer att hänga på kylskåpet – det skadar barnens självkänsla – och att ha privata platser där barnens leksaker eller teckningar inte hör hemma – vilket man då kan förklara för barnen. Då lär de sig även respektera privatlivet och privata saker.